Du milde tid så kass jag varit, vilken feber jag låg inne med igår! Hade ont i precis hela kroppen, värst var nog stelheten i nacken. Ett tag kändes det som om skallen satt fast i ett skruvstäd som i sig vägde något ton; det kändes som om huvudet var så tungt att det pressades ner mot axlarna. Kan med glädje konstatera att det idag känns mycket bättre men vågar inte helt ropa hurra än…
Sambon stack på Apoteket åt mig igår så jag fick bunkrat upp med diverse förkylningsattribut. Vet inte vad jag skulle gjort utan min Otrivin comp eller snorservetterna för den delen! En dusch nässpray i vardera näsborr & sen pluggat igen med papperstussar; lätt läcker tant sambon hade sig
Det var tur att jag sjukade mig redan på morgonen innan jag stack hem från jobb; hade ju först tänkt åka hem & sova för att sen se hur jag mådde då jag klev upp efter mina sömntimmar. Brukar ju göra så vilket då resulterar i att klockan hinner bli så pass mycket att jag inte ids sjukanmäla mig utan jobbar ytterligare en natt för att sen resonera ”har jag nu jobbat två kan jag likväl jobba den sista natten” & sen är man kass ett par extra dagar bara för att man varit så korkad. Förvisso brukar jag inte ha feber då utan ”bara” förkylning med ömma bihålor. Fick pratat med kollegan M igår & hennes smäll i ryggen var så pass illa att även hon fick stanna hemma; hoppas inte det leder till en längre sjukskrivning utan att denna vila räcker för att kurera henne! Hoppas också att man fick in folk för oss utan att det behövde resultera i inbeordningar
Just nu halvligger jag på soffan & fryser som en tok men det beror inte på någon feber den här gången utan på att ytterdörren står på vid gavel; Emilia är ute på gården & busar järnet med kompisar & även om jag börjat släppa ut henne på egen hand anser jag att hon är för liten för att jag skulle kunna stänga dörren – jag vill kunna höra henne, det ger liiite trygghet