Mår illa, har ont i magen & vill inte alls! Sovit som en kratta har jag också gjort; vaknat ofta bara för att titta på klockan & inse att det inte varit tid att stiga upp. När klockan ringde för gymbesök vid 16-tiden så hade jag en jäkla skallebank så jag valde att somna om. Nu ångrar jag mig för jag skulle behövt göra av med en hel del aggressioner & frustrationer. Blir ev en promenad in till Knutpunkten sen…
@ 18:19
Det var med segdragna rörelser som jag svidade om till träningskläderna & jag tog lite extra tid på mig att samla ihop träningshandskar, skor, kort samt fylla vattenflaskan…allt medans dottern suckandes väntade på att jag skulle gå. Idag var det premiär för henne att vara hemma på egen hand & som hon längtat! Och det hela gick superbra & det var en svettig & stolt mamma som kom hem 30 minuter senare, dock tror jag ingen var så stolt som dottern själv ❤ På den halvtimmen jag var borta så tror jag minsann dottern vuxit ur en klädstorlek, för vilken mallig tjej som mötte mig i dörren! Nu hade Jonatan hunnit hem innan mig men det blev ändå 20 ensamma minutrar + att jag ringde hem för att höra hur det gick & för att se om hon svarade, vilket hon gjorde 
Efter min statusuppdatering på FB var en av kommentarerna att det var för tidigt. Inte som i ett anklagande för att jag lämnat utan den här mamman skulle nog inte lämnat så som jag gjort. Men när är det egentligen rätt ålder på barnet att lämnas ensam kortare/längre stunder? Jag vill ju inbilla mig att det är olika för olika barn. Att hur man fostrar dom spelar in; då tänker jag mer på peppning, lära dom att fatta egna beslut, att inte vara så överbeskyddande & att låta dom åka på sina törnar osv. Låter man ett barn testa sig fram & det sen lyckas då växer ju barnet ikapp med erfarenheterna. Någon gång kommer man ju att behöva lämna på egen hand men hur vet man om/när det är läge? Uttrycker barnet självt en önskan om att vara hemma själv då anser jag att läget är rätt. Att prova. Barnet måste ju också veta ”spelets regler” & kunna redogöra för vad det är som gäller innan man tillåts vara hemma på egen hand. Jag har tex lärt Emilia att ringa min mobiltelefon & 112 kan hon sen länge. OM hon skulle tycka att det var obehagligt så vet jag att hon hade ringt efter mig, men nu gjorde hon inte det & hon har redan sagt att ”i morgon gör vi likadant igen, eller hur mamma!?” 
Och om sanningen ska fram så var jag den som var orolig & nervig då jag inte var hemma..det blev 30 träningsminutrar & inte en sekund mer innan jag snabbade mig hem…haha
Hur det blir i morgon får vi dock se. Nog för att det varit skönt att ha gymmet avklarat redan på förmiddagen då jag annars ska viga min dag åt städ, tvätt samt barnpass över natten. Emilia ska på första simskoledagen i nya gruppen i morgon men det missar jag, kan ju inte vara på två ställe samtidigt därav får sambo äran!
@ 18:44
Sitter parkerad framför jobbdatorn där jag roar mig med att uppdatera ”min” nattpärm. Personaldass är städat & shit så äckligt där är, alltid. Nästan så att dassen på Knutan stundtals är fräschare 
Känner mig redan helt slut & då återstår ändå ca 4½ timme innan jobbnatten tar slut. Hoppas på tågflyt hem så jag kommer upp i en helt okej-tid. Hade varit gott & fått avklarat gymmet innan Emilia ska hämtas på dagis, så man sen kunde fixa med maten i lugnt & ro samt fått ätit i vettig tid. Som idag, då flöt allt på & vi hade ätit klart & nästan fått undan all disken timmen innan jag skulle packa jobbväskan & gå.
Shit alltså, vilken träningsvärk jag har i mina armar. Efter det lilla skrotlyftet. Snacka om att man slappat till sig rejält sen i somras. Man borde fan skämmas rent ut sagt! Är glad att jag avlagt nyårslöftet; 30 min på gymmet varje dag... Minst. Ska även bruka allvar med att göra mina hemmaövningar sen XV-tiden. Får man gjort dom räcker det gott & väl med promenad på löp-/gåbandet i 30 min eller mer. I förrgår gick vi milen, jag & grannfruan. Motigt när man traskar där mot slutet men SÅ gott när det är gjort. På mina fridagar ska jag parrera gymtiden med en bra film på tv; då kan man gå in där & kika på den medans man går istället för att drälla som en säck potatis i soffan! Så fort det blir ljusare kvällar så får det bli milenrundan ute igen. Man bådde förbannat bra då, med all friska luften *sakna*
Nej, nu ska jag avsluta det sista & sen ska jag minsann koka mig en kopp kaffe! *gäääsp*
@ 02:32
…som man kände sig riktigt nöjd när man gick hem efter ett arbetspass. Istället åker man hem med känslan av otillräcklighet! Hur man än gör så är det inte bra nog, det är alltid någon som får stå åt sidan för nån annan…
Det pratas vårdskandal hit & vårdskandal dit – med fokus på den privata delen. Jag vill påstå att det inte är så mycket bättre inom det kommunala; vad gäller bemanning, sparbeting, omsorgsbiten & att ge var & en vad den har rätt till. Skillnaden är att i det privata sparas det in för att någons ficka ska fyllas på med fina pengar medans man inom det kommunala spar till gudvetvad. Vad gäller det politiska spelet i allt detta lägger jag ingen energi för ALLA politiker är av samma skrot när det gäller, sen kvittar det om dom är röda, gröna, lila eller randiga. ALLA politiker verkar för sitt eget bästa. Sitt, inte för mitt eller ditt…sen får/kan dom säga vad dom vill.
Är åter på väg hem efter en natt där jag inte fått gjort allt jag skulle, en natt där jag inte heller kunnat ge var & en den omsorg/trygghet den har rätt till. Man får prioritera & sålla bland det som ska göras & när det kommer till städ är det enkelt men när det gäller de man har hand om, då är det något annat. Som vi pratade lite innan jag begav mig; hur ska man egentligen sätta prio på behov? Vad går först; fallrisk, rymningsbenägen, wcbesök, hungrig, ångestfylld, ledsen eller ”bara” svårt att komma till ro & somna? Ska kanske tilläggas att jag listat detta helt utan inbördes ordning! Och, jag syftar inte på mina egna boende!
Usch…jag blir ledsen när jag känner att det var skönt för min fina, älskade mormor som fick somna in & slippa risken att hamna på ett boende. Jag har hand om någon annans mormor/farmor & jag gör mitt allra bästa men känner inte att det är gott nog! Så på så sätt är det skönt att slippa lämna min mormor i någon annans händer. Och nej, jag säger inte på något sätt att vi som jobbar inom detta inte är bra för det är vi fanimej! Vi tillåts bara inte få visa det fullt ut, med alla sparbeting & nerdragningar. Och återigen så handlar inte detta om specifikt min arbetsplats, mina nattkolleger eller mina dagkolleger – det ser likadant ut överallt. På sina håll mer, på andra mindre…
För precis exakt 5 år sedan så var september månad helt fri från födelsedagar för vår del, så när man berättade för oss att liten donna var beräknad till just den månad blev vi glada. Året efter föddes liten Almablomma som också fick sig en födelsedag i samma månad, dock i slutet så det var ju bara skoj *ler* 2009 föddes en Linneablomma samt en Idablomma som också tvunget skulle ha sin dag i september & vips var det födelsedagar den 8:e, 14:e, 21:a & den 24:e & genast har man svårt att få till kalasdagar Förutom att alla tösablommor har födelsedagar i september så har jag jobbhelger samt så har Emilia simskola på söndagar. Det är ett fasligt pusslande med de få dagar som är över & det känns som om det fattas tre helger
Jag har suttit med almanackan & bläddrat febrilt efter att hitta en femte septemberlördag men hur jag än letat så finns där ingen 
Kalasandet har fått lösa sig som så; på födelsedagen den 8:e kommer mamma & hennes sambo hit på kvällen efter jobb, blir mat istället för kakor & det funkar ju kanon. Helgen där i anslutning så jobbar jag så den går bort. Helgen efter så tänkte jag först svärisarna på lördagen då jag är fri men då jobbade svärmor kväll. Svårt att lägga på en vardag då svärfar jobbar på resande fot & sällan är nära hemmet. På söndagen den 18:e blir det barnkalas på Busfabriken & sen efter är det simskola. Helgen därpå är det dags för jobb igen + att David har sitt kalas på lördagen (dit sambo får ta dottern) samt så fyller Almablomman samma dag & ska kalasa på den samme. Dagen efter hade bror & sambo tänkt ha kalas för Linnea som fyller den 14:e. När svägerskan ska ha för Ida som fyller den 21:e vet jag inte. Och så undrar man varför man är på väg att bli gråhårig?!
Funderar på att höra med svärmor om dom kanske kan komma på fredagen den 9:e även om jag ska jobba sen; bjuda på middag & sen får sambo köra mig till jobb. Kanske, kanske så jobbar svärfar nära hemma så att det kan funka? Almablomman får vi försöka fira i veckan samma helg hon fyller, eller så veckan efter pga min jobbhelg. Likaså får det bli med Linnea beroende på när dom sätter kalastiden på söndagen. Så trist när allt blir en enda soppa hur man än knepar & knåpar. Önskar jag hade semesterdagar kvar som jag kunde ta ut men det har jag inga. Har inte heller möjlighet att ta föräldraledigt då mina dagar kommer att gå åt den vecka då sambo åker till Usa…
Uret har passerat 21:00 & jag skulle lätt kunna natta mig redan. Nyser, snorar & gäspar om vartannat. En osynlig betonghjälm äger jag också *suck på mig* Undras om det är en förkylning på G eller en släng av fredagsångest in disguise?!
I morgon är det måndag, en ny vecka & nya tag med gymmet/bra matvanor..men mer om det i andra bloggen vid ett annat tillfälle. Ryggen min känns fortfarande helt okej; hade en del känningar efter Kinectpremiären härom dagen samt så kände jag små stickningar efter gårdagens kinect:ande. På fredag startar min jobbhelg efter ledigheten så min tanke är att bege mig in på gymmet i morgon för att gå en runda på maskinerna. Fjantvikt eller ingen vikt alls får jag se. Det beror på hur det känns. Men att så smått börja träna upp partierna som används mest på jobb är nog inte alls fel…
Dagen idag har varit helt okej även om den på något sätt försvunnit som en måsskit i dimman. Känns som om jag vaknade, åt lite, drack ett par koppar kaffe, for till Mörarp, mathandlade, fixade mat, åt lite, drack nån kopp kaffe & visp är dottern nattad. Känns som om allt hunnits med inom loppet av tre timmar! Ändå är detta en dag då jag var uppe i bra tid, uret var strax efter 08:00 när vi gick ner (kvart över kanske?) så jag har inte ens sovit bort halva förmiddagen som de senaste dagarna. Fattar inte varför den här dagen skulle rusa iväg så…vill ju inte ha den där måndagen som snart är här!
Jag gnäller mycket över jobb, hur jag inte vill jobba osv & en del kan säkert tycka/tänka ”men byt då förfan!” & visst kan man byta jobb men det är ju inte jobbet i sig jag vantrivs med, inte med arbetskamrater heller utan det är hur situationen är på jobb & det är likadant överallt & inget unikt över ”mitt” bygge. Vi är lite personal till hur det ser (såg?) ut då jag gick på denna omgång semester & det kommer inte att bli någon bättring på den fronten. Man kommer inte att bli mer folk, färre vårdtagare & ha mindre spring så det där med att byta jobb spelar ingen roll. Jobbet i sig trivs jag med & de flesta jag jobbar ihop med (vissa mer, andra mindre). Att jag gnäller när jag går hemma, innan jag ska jobba, speglar inte hur jag är då jag är på jobb. När jag är där så är jag engagerad till 100% – så, så är det sagt & folk behöver inte lägga in egna tolkningar. Jag kan inte se mig själv jobba med något annat. Jag gillar det jag gör, jag önskar bara att det såg annorlunda ut. Att det var mer personal, mer tid, mindre stress…
Men, det ska ändå bli skoj med den där måndagen i morgon för med den kommer mitt cirkusbesök med Emilia samt grannfruan & hennes dotter! En halv förmögenhet har vi betalt för biljetterna (säger inte hur mycket för då blir man idiotförklarad direkt..hehe) så nu hoppas jag vi får se annat än hoppande hundar bara
Som så många andra dagar trotsade grannfruan & jag vädret & bänkade oss där ute med kaffe medans våra döttrar glatt tjoade & lekte i regnet. Ju fler minutrar som gick dess fler regndroppar föll men vem brydde sig? Visst att man hellre sitter där ute i gassande solsken iklädd linne & med solbrillor på näsan kontra dagens regnstass, men vädret till trots så blev det hur bra som helst ändå & det blir det alltid! Jag sa till grannfruan att vi alltid är ute med tjejerna oavsett väder & det har vi varit i alla år, även då vi saknat den rätta väderstassen. Jag sa lite skämtsamt ”undras hur grannarna ser på oss två egentligen, om dom tycker vi är knasbollar & smått skadade eller om man ser en som en engagerad förälder.” Inte för att jag bryr mig egentligen men vissa är ju knappt ute ens vid fint uteväder & så har vi då oss två som är ute i alla väder. När jag gick upp på ovanvåningen (även känd som bastun) för att återfå liiite av kroppstempen som är kvar där ute nånstans pratade jag med sambo om detta, att vi två alltid är ute & då menade han på att andra kanske mer är avundsjuka på att vi ÄR ute. Det kan ju också vara så att vissa barn inte vill vara ute även om jag har lite svårt att tro det för vilka ungar vill inte hoppa & plaska i vattenpölar?! Eller är det vad man vänjer sitt barn vid? Grannfruan & jag har ju varit ute med töserna sen dom fick sina Bobby Cars; dessa har dom haft mycket skoj med genom att köra i vattenpölar så det skvätt om dom. Då har töserna varit så pass små att det varit vi mammor som frivilligt gått ut med dom till ”torget”, idag har man knappt nått val (klart att man har, men du vet nog hur jag menar) för tjejerna vill själv dit ut…
Kommer man inte iväg till stranden får man hitta ett substitut
Ligger uppe i sängen men kan inte somna, är trött men på samma gång inte..wierd. Tur man har en jobbnatt framför sig & då gör det ju inte så mycket om uret hinner bli morgon innan jag slocknar; gumman är på dagis i morgon & jag kan sova till kl.14 med gott samvete…
Kan inte riktigt greppa att vi redan är i julaveckan & än mindre att vårt firande startar om sisådär 36 timmar, om en vecka går vi mot ett nytt år IGEN; tyckte bara det var ett par veckor sen vi skålade in detta år med grannarna. Vi firade inte ihop men det har blivit lite tradition att ses utanför fd Formtoppen, Friskvårdshuset idag. Tiden bara rusar iväg, smått skrämmande om jag ska vara ärlig. Är det månne 40-krisen som redan smyger sig på…?
Nej, om man skulle ta & sudda bort resten av alla tankar som surrar runt i knoppen & försöka somna, för 3566:e gången *gäsp*
Tredje omgången förkylning det här året så det är rätt skönt att det går mot sitt slut nu för inte kan man väl hinna med ytterligare en…eller??
Har nästan precis ringt upp på jobb & sjukat mig & jag var visst inte den enda. Vet att man inte ska engagera sig utan lägga fokus på att bli bättre men jag hoppas innerligt att man får in folk. Försöker att inte få dåligt samvete men det är ofta lättare sagt än gjor – man tänker ju på de som är kvar…
Sitter på jobb & mår röv rent allmänt; huvudvärken jag haft sen i eftermiddags blommade ut i en migrän för ett gäng timmar sen & som om inte det är nog har jag sjukt ont i magen då dentidenimånaden gjort sig påmind – det hade väl räckt med det ena? *suckar*
Natten har hittills gått snabbt som sörens vilket ändå är rätt skönt. Ju snabbare minuterna tickar på dess snabbare får jag komma hem, hem till migräntabletten samt sängen. Känns nu att man inte sovit så som man brukar inför ett nattpass & jag hoppas minsann att jag får sova som en klubbad säl när jag väl bäddar ner mig..när nu det blir. Man har lovat skitväder med trafikkaos som följd men än så länge ser det inte ut att bli nått mer än det snöskitet som redan fallit men inte lagt sig. Har inte helt bestämt mig för om jag ska chansa på att ta tåget hem eller om jag ska ta bussen. Kommer tåget som det ska kommer jag ju fortare hem, slår på 30-35 minuter & det är stor skillnad när man bara vill hem. Fast, visar det sig att tåget är sent eller inställt så missar jag buss 220 & kommer ännu senare hem…
I morgon (idag!) är gumman på dagis till kl.16 & som det känns nu kommer jag inte att ställa klockan för att gå upp lite tidigare & hinna till gymmet utan det blir att sova in i det sista. Antingen får jag helt skippa träningen eller så får jag gå in dit när familjen sitter & äter sin kvällsmat.
Nej, om man skulle masa sig ut i tvättstugan & se om maskinerna är klara.
Har nästan precis avslutat ett samtal med tre & jag är sjukt nöjd, glad, lycklig & helt jävla lyrisk. I nästa vecka förväntas den här läckerbiten dyka upp & då skickas ett ex till mig! Visst att jag fick binda upp mig på någon månad extra men vad fan gör det om 150 år? Fatta att safter flööödar, man blir ju nästan helt till sig i trosan..haha – jädrans vilken läckerbit till telelur
*SAGLAR*
Sitter på jobb med en välförtjänt kopp kaffe. Det var med nöd & näppe jag ens kom hit pga snorsen buss & så som natten startade önskar jag nästan att vi fastnat på vägen
Nu ska jag fortsätta att njuta av kaffet & hoppas det botar huvudvärken som jag känner smyger sig på…
Hur jävla korkad får man vara?? Packade upp min jobbstass för den skulle tvättas inför jobb morgon & jag var helt övertygad om att det var idag jag bar upp stassen medans sambo hävdar att det var igår & med det ligger den isåfall på återvinningsstationen hos Frälsningsarmén eller Myrorna då vi rensade bland kläder & kastade en hel svart sopsäck igår eftermiddag 
Skitsamma känns det som då den är spårlöst borta oavsett vem av oss som har rätt. När jag skulle slänga igång en maskin hittade jag 2/3 av jobbstassen, det som saknades var min bussarong! Tightsen & linnet var i tvätten men inte bussarongen & nog för att jag vill ha en ny i passande storlek men inte såhär…
Hursom så har jag paniksurfat efter jobbkläder & shit vad dyrt det är! Tror jag kikat på ett femtontal företagssidor innan jag till slut bestämde mig för att beställa mig en lång tunika/kort klänning. Blev billigare att ta en sådan än en vanlig bussarong. Ett komplett set med både överdel & byxa hade blivit det absolut billigaste men jag gillar inte brallorna utan går hellre med tights/strumpebyxor. Blev en klänning i Marin, stl.M – lite storleksskillnad mot den bortslarvade som var i storlek XXL Lär ju inte ha den innan sista nattpasset den här veckan då jag bara jobbar två nätter så det blir för mig att leta upp nått skitplagg som jag kan ha på jobb så länge. Förhoppningsvis så dyker den upp i veckan då det skulle vara omgående leverans. Skrev även att man kunde skicka en klänning i Plommon eller Lila utifall den jag beställt skulle vara slut. Detta lilla kalas går löst på 530kr – helt sanslöst att man inte får bidrag till arbetskläder då man bör ha minst två att alternera mellan
Puh, vilken jobbnatt vi hade! Det gick mer eller mindre i ett sen strax efter 23.30 & det var fullständigt kaos. Ibland, när man är mitt i det, så kan jag stanna upp & undra om det är värt all frustration som jobbet för med sig; att känna att man inte räcker till. Man påpekar, skriver, kommer med förslag osv men där händer aldrig något. Inte ett skit & man kan bli less för mindre 
Vetskapen om att vi inom vården aldrig kommer att bli mer personal gör en matt i sådana här situationer, vetskapen kan stundtals ta musten ur en. Det är inte konstigt att det sker saker, blir fel & missas både det ena & det andra
Missförstå mig rätt; jag gillar verkligen mitt jobb men blir stundtals så satans frustrerad över att man inte kan göra nått, man känner sig helt maktlös. Man gapar sig blålila i ansiktet men för det mesta för döva öron känns det som
Nu skulle man tagit sin irritation & sprungit en runda men det får bli en lång, varm dusch istället. Ibland hade det varit tacksamt om duschstrålarna fått alla tankar & funderingar, all frustration & irritation att bara rinna av…
Sitter (för ovanlighetens skull) bänkad i köket med laptopen, alldeles ensam också minsann! Sambohjärtat stökar på ovanvåningen & Emilia är ute på gården & geggar ner sig med kompisar. Grabbarna bus är fortfarande hos sin pappa, skulle kommit hem idag men stannar tills någon gång i morgon.
Klockan tickar på & dagens middag är inte ens på G – har en hög med färs som inte tänker tina sig i det närmsta & jag bara vägrar tina upp den i micron för då om nån gång känner man verkligen i näsan att det är ett dött nötkreatur man ska stoppa i gapet & bara tanken på det ger mig kväljningar *ryser* Till middag är det tänkt att vi ska ha oss en köttfärsgulasch som jag hittade recept på i en Maxi-reklam vi fick i brevlådan för nån vecka sen. Kanske inte den bästa dagen att kocka samman detta på då det är kvavt som i en bastu ute. Inte ofta som jag faktiskt hade kunnat tänka mig en rejäl åskskur
I morgon är det åter måndag & jobb för min del. Sambo & Emilia har sin sista lediga vecka & grabbarnas sommarlov lider också sakta mot sitt slut. Ska på sätt & vis bli skönt när alla återgått till sitt, rutinerna som man har under alla veckor utom just sommarlov & semestrar kommer sakta komma tillbaka. Man behöver rutiner även om man ofta ser rutiner som något stelt & trist. Flippen går upp i åttan nu så för hans del blir det allvar på riktigt nu, det är nu han ska sätta grunden för framtiden..skaffa sig betyg att bygga något på. Så smått börja fundera på vad han vill i framtiden; inte lätt men ett måste…