I ett antal dagar har vi gått & väntat på besked, brevlådan har kollats intensivt varje dag…framför allt av dottern. Idag kom så äntligen det efterlängtade brevet & det var med bultande hjärta som jag öppnade det & ögnade igenom texten som läkaren skrivit. Medans jag skumläste tjatade dottern ”vad står där mamma, står där att jag tåler vanlig mjölk” & det var en sann glädje jag berättade för henne att testerna man gjort var UA varenda ett; ingen allergi alls i sikte & den där mjölkallergin som vi hela tiden varit tveksamma till var felställd! Så mycket bök som hade kunnat undvikas om läkaren bara tagit det där blodprovet från allra första början istället för att envist hävda att inget sånt prov finns trots att jag vet barn som testats.
Glädjedansen & glädjetjuten som dottern hade i köket värmde hjärtat, det var inte långt till mammans tårar. Det fullkomligt strålade om henne när hon utbrast ”mamma, jag kan dricka vanlig mjölk” & ganska snart efter att jag fått i mig mitt kaffe klädde vi oss & gick bort till affären. Vi senaste läkarbesöket, då man tog blodproverna, så lovade jag henne (som en muta) att den dagen brevet kom & där stod att hon tålde mjölk..då skulle vi gå & handla henne en bit choklad så ja, nu var ju dagen kommen & choklad blev det. Inget stort utan nått smått. Vi får ju ta det varligt med mjölk & introducera det sakta, hennes mage är ju inte alls van vid detta så vi får ju inte chockera den.
Samtidigt som det är skönt att vi nu fått besked på att diagnosen var felaktig så känns det ändå lite ”happ, varför är då magen som den är?” Har fått hämtat ut Movicol för barn så det ska vi ge vid behov. Just nu är magen hennes okej så vi avvaktar lite med pulvret då vi inte vill ha magkaos på andra hållet




