Vet inte vad klockan var när sjukvårdsrådgivningen 1177 ringde tillbaka men ringde upp det gjorde dom. Jag fick pratat med en sköterska, fick förklarat läget & hon ansåg att det var så pass ‘allvarligt’ att vi skulle bege oss upp till Kväll- & helgmottaningen, dvs gamla jourläkarcentralen, ikväll. Jag ifrågasatte om det var nödvändigt, om där verkligen inte fanns något annat som man själv kunde göra hemma, som tex att köpa & ge Microlax men eftersom vi aldrig gett ett sådat till henne tidigare så ansåg sköterskan att en läkare borde ta sig en titt först & att det sen borde ges av den samme. När vi la på luren informerade jag sambo om samtalet & ja, vi kände att vi ville komma iväg så fort som möjligt, brukar ju vara en faslig massa folk – om helgerna speciellt.

När vi så klev in i entrén var det bara vi där, väntrummet var tomt. Fick fyllt i lappen & sen tagit en nummerlapp innan vi slog oss ner. Behövde inte vänta länge förrens det blev vår tur & framme vid rådgivningsdisken informerade jag sköterskan där om vad det gällde. Sköterskan som jag pratat i telefon med innan på kvällen hade skickat ett fax så dom skulle veta vad det rörde sig om så det fick hon läst & när hon läst klart virrade hon bara på huvudet medans hon sa att detta var något dom hänvisade till vår vårdcentral i morgonbitti. Jag blev helt paff eftersom vi hört något helt annat i telefon.  Fick frågat henne ang det där med Microlaxet & jodå sa hon, visst skulle vi kunna ge henne ett sådant på egen hand! Snacka om slöseri med allas tid *suckar lite* Innan vi gick så satte hon upp oss på en lista som sen faxas till vår vårdcentral så i morgonbitti kommer vi att bli uppringda för att sen få en tid. En liten fördel då jag själv slipper jaga dom i morgon; skulle ju ändå ringa in i ett helt annat ärende men det gäller ju också dottern så då kan man ju ta allt samtidigt.

Hemma sen skulle vi på att ge henne detta Microlax & jisses vad hon skrek! Fy fan vad man kände sig som en rutten mamma! Har ALDRIG hört henne vråla på detta viset & jävlars vad det skar i mitt mammahjärta. Det var knappt det hjälpte att muta henne med en godisask Det hela slutar med att sambo får hålla fast henne medans jag trixar till det med Microlaxet & hur bra känns nu det då?? Fy faan *ryser* Efter all gråt & hysteri är jag inte ens 100 på att där kom in som det skulle. Småanar att lite kom där det skulle för hon går runt här & pruttar & stinker gör det. Det trycker på så hon trippar runt på tårna & skäller på sin rumpa att den ska sluta prutta för hon vill inte bajsa. Älskade lilla blomman min, det gör så förbannat ont i hela mammahjärtat!